Livets fester

Begravning

Efter dödsfallet - vad ska de anhöriga göra?

Ett dödsfall tär ofta på de anhörigas krafter och känslor så mycket att det kan vara tungt att samtidigt tänka på arrangemang för begravningen.

Om arrangemangen känns tunga så kan en begravningsbyrå ta hand om en stor del av dem. Stöd får man också av prästen som ska jordfästa den avlidna. Då handlar det inte bara om jordfästningen. Man kan också tala om annat i samband med avskedet.

Är de närstående flere ska man berätta vad som har hänt, och komma överens om vem eller vilka som förbereder begravningen. Man borde komma överens om hur man vill ha det, åtminstone i fråga om det viktigaste. Det ska visserligen göras ganska snart, men utan onödig brådska. I vanliga fall hålls jordfästningen 2-3 veckor efter dödsfallet.

Dödsattest och begravningstillstånd

Läkaren utfärdar en dödsattest för befolkningsregistret. De anhöriga får ett begravningstillstånd.

Vad gör en begravningsbyrå?

Kan man anlita vilken begravningsbyrå som helst?

Kan den som inte hört till kyrkan bli jordfäst?

Kan ett dödfött barn bli jordfäst?

Vem besluter om begravningen?

Så här bestäms i Begravningslagen:

Den avlidna ville kanske att en bestämd person ska ordna begravningen. Då tar den personen hand om arrangemangen. Om den avlidna inte har haft några önskemål faller uppgiften på maken eller sambon, och de närmaste arvingarna. Också om äktenskapet har ingåtts eller samboförhållandet har inletts i ett sent skede är det så här. Maken eller sambon besluter om begravningen, tillsammans med de närmaste arvingarna.

Men om det inte finns någon efterlevande make eller sambo ska de närmaste arvingarna ta hand om uppgiften. Så är det också om maken eller sambon inte vill eller kan ordna begravningen.

Om man inte kan enas om begravningen eller var gravläggningen ska ske förs frågan till tingsrätten.

Om ingen av de nämnda tar hand om arrangemangen kan de skötas av en annan närstående. Går det inte heller övertar den avlidnes hemkommun uppgiften.

Vad står i Begravningslagen?

Den avlidnes önskan

Den avlidna hade kanske beskrivit sina önskemål om begravningen. De önskemålen ska man följa om det går. Det är ingen skillnad om önskemålen finns nedskrivna, eller bara muntligt berättade åt någon anhörig eller vän.

Önskemål som inte går att förverkliga måste man ändå avstå ifrån. Det kan vara en svår situation för de anhöriga. Tala om saken med prästen.

En medlem av kyrkan har alltid rätt att bli jordfäst. Att de närmaste kanske inte vill ordna en jordfästning saknar betydelse. Jordfästningen ska hållas.

Var hålls jordfästningar?

Jordfästningar hålls i ett begravningskapell i anslutning till en begravningsplats. De kan också hållas i en kyrka, eller utomhus vid graven.

Här nämner vi bara kapellet i vår text om jordfästningar. Men en jordfästning i en kyrka går till på samma sätt. I en kyrka hålls jordfästningen av olika orsaker. Man räknar kanske med så många deltagare att alla inte ryms i ett begravningskapell. Kyrkan är ofta större. På en mindre ort har man kanske inte något begravningskapell alls, utan jordfästningarna hålls i kyrkan.

En jordfästning utomhus är något ovanligt i vårt land. På grund av vädret flyttade man en gång jordfästningarna inomhus. Men om jordfästningen ändå hålls ute vid graven blir den kortare, eftersom orgelmusiken faller bort.

Invandrare vill ibland ha jordfästning vid graven, om de från tidigare är vana vid det.

 

Att boka prästen

En präst jordfäster en avliden som hör till kyrkan. I undantagsfall kan en präst från en annan kristen kyrka eller en pastor som tillhör ett kristet samfund anlitas, om den avlidna ville det och man kommer överens om saken med kyrkoherden. De anhöriga tar kontakt med kyrkoherden för att reda ut saken. Varken det andra samfundets pastor eller begravningsbyrån ska göra det.

Vanligtvis jordfästs den avlidna av en präst från den egna församlingen. De anhöriga kan också tala med en präst från en annan församling.

Prästen bokas på pastorsexpeditionen. Det gör begravningsbyrån, om de anhöriga inte själva vill göra det. Ibland kan man välja mellan flere präster. Man kan också önska en bestämd präst. Men då kanske man inte kan få den tid man hade tänkt sig. Just den prästen kan vara upptagen på annat håll.

Man kan också vidtala en präst som inte är anställd i den avlidnas församling. Någon ersättning har prästen inte rätt att ta emot. Men resekostnader är det naturligt att man ersätter i det fallet.

Att välja kista eller urna

Begravningsbyrån har kataloger med fotografier av kistor och urnor i olika utförande och till varierande pris. Ibland har man också ett urval kistor och urnor till påseende. En beställd kista eller urna levereras snabbt, för att inte fördröja begravningen.

Kistbegravning eller kremering

Man kan välja mellan kistbegravning eller kremering. Båda begravningssätten har samma värde, sett ur kristen synvinkel. Vid kremering bränns den avlidnes stoft till aska under hög värme i en ugn. Askan lämnas senare ut åt de anhöriga i en urna, för att begravas.

I Finland finns ca 25 krematorier. Alla utom ett ägs av den evangelisk-lutherska kyrkan.

Begravningsbyrån sköter formaliteterna kring kremeringen, och transporterar kistan till krematoriet i en begravningsbil.



 


Gravplats och gravsten

Alla som bor på en ort har rätt till en gravplats där.

Vår evangelisk-lutherska kyrkas begravningsplatser är allmänna. Också de avlidna som inte har hört till kyrkan har rätt till gravplats. Alla som bor på en ort har rätt att bli begravda där.

Vill man att den avlidna ska begravas på en annan ort brukar det gå att ordna.

Begravningsbyrån kan ta hand om de formaliteter som behövs för en gravplats. Man kan naturligtvis också själv ta kontakt med församlingens eller den kyrkliga samfällighetens gravkontor.

I viss utsträckning får man välja gravplats. Begravningsbyrån eller gravkontoret berättar om vilka möjligheter som finns.

När gravplatsen inlöses ska de anhöriga utse en gravrättsinnehavare. Uppgiften registreras på gravkontoret. När ny gravrättsinnehavare utses ska också det här registreras. Gravrättsinnehavaren har hand om allt som har med graven att göra, som representant för de anhöriga.

Olika typer av gravar

Kistgravar av olika storlek finns för gravläggning av kistor. De är avsedda för en, två eller flere kistor i bredd. Djupgravar är djupare än vanliga kistgravar. Två kistor kan gravläggas ovanpå varandra i en djupgrav. Urnor kan också gravläggas i en kistgrav.

Urngravar på särskilda gravområden finns på alla begravningsplatser. Men det finns också andra möjligheter för gravläggning av urnor, eller aska utan urna.

Vem besluter om släktgraven får användas?

Kan man flytta en kista eller urna efter gravläggningen?

Att sköta graven

En grav ska skötas. De anhöriga kan välja att sköta graven själva eller att ingå ett avtal om att församlingen tar hand om skötseln mot ersättning. Vad som ingår i skötseln framgår ur avtalet.

Gravsten

Begravningsbyrån eller gravkontoret berättar om bestämmelserna när det gäller gravstenar. På olika begravningsplatser finns olika bestämmelser, liksom också på olika delar av samma begravningsplats.

Bestämmelserna kan gälla t.ex. gravstenens storlek och utformning. På vissa äldre gravområden ska en gammal gravsten återanvändas. Den förses då med nytt namn. På vissa områden behöver man inte ha någon gravsten. Gravstenen kan ibland ersättas med kors eller annat.

På äldre gravområden är det vanligt med kantstenar runt graven. Det är skäl att ta reda på om kantstenarna ska bevaras.

Den avlidnes fotografi syns på gravstenar utomlands. Det finns begravningsplatser också i vårt land som tillåter det här, men det är inte så vanligt.

Vill man ställa upp en gravsten som är annorlunda än det som är tillåtet kan man anhålla om det hos kyrkorådet, eller hos gemensamma kyrkorådet i en kyrklig samfällighet.

Gravstenen är de anhörigas egendom. Om man avstår från graven efter skyddstidens utgång har man rätt att ta bort stenen.

Hur gör man med gravsten om man har en släktgrav?

Minnessten på annan ort

På de flesta begravningsplatserna finns en minnessten med tanke på dem som har begravits på annan ort. Där kan man lägga blommor och tända gravljus. De här minnesstenarna är oftast mycket välbesökta.


Före begravningen

Före begravningen träffar de anhöriga prästen. De blir bekanta och samtalar om den avlidna och om jordfästningen.

Samtal med prästen

Före jordfästningen träffar man prästen och kommer överens om arrangemangen. Man bekantar sig med varandra, om man inte är bekant med prästen från tidigare. Man talar om dödsfallet, och den avlidna. Vad som har varit viktigt, och vad man vill minnas. Prästen ger sig tid för samtalet, eftersom det tar tid. Viktiga och känsliga frågor avhandlas. Sådant går inte snabbt. Ibland behövs flere samtal, eller kontakter med prästen.

De anhöriga går sedan igenom jordfästningen. Tillsammans med prästen väljer de bland olika möjligheter. De är själva med om att besluta om programmet så att jordfästningen känns rätt. Man talar om den avlidnas önskemål, ifall man känner till dem. De anhöriga berättar också hur de vill ha det. 

Ofta är flere personer närvarande vid samtalet. Man kan behöva tala sig samman om hur man ska göra i olika frågor. Sådant är inte alltid lätt

Val av musik

Ifall man ska sjunga psalmer väljer man dem tillsammans med prästen. Känner man sig osäker kan man låta prästen välja psalmerna. Två psalmer är det vanliga under själva jordfästningen. Ute vid graven kan man också sjunga en psalm. Vid minnesstunden sjungs ofta psalmer.

Tala gärna med kantorn om era önskemål när det gäller annan musik. Jordfästningen brukar inledas och avslutas med orgelmusik, om det finns en orgel.
Solosång och musik framförd av en solist brukar vara möjligt att ordna mot ersättning. Begravningsbyrån har kanske kontakter till lämpliga sångare eller musiker.

En kör eller kvartett kan också tänkas, t.ex. ifall den avlidna har sjungit med i en sådan.

Att se den döda

Det kan vara betydelsefullt för de anhöriga att se den döda. I begravningskapellet är det ofta möjligt att se den döda innan folk samlas till jordfästningen. Det här kan vara viktigt t.ex. för en anhörig som har kommit från annan ort till begravningen. Vaktmästaren eller begravningsbyråns representant sköter då det här. Prästen kan också vara med om man vill. Meddela på förhand åt begravningsbyrån eller vaktmästaren om ni vill att kistan öppnas före jordfästningen.

I vårt land har man inte jordfästningar med öppen kista.


Så går begravningen till

Det finns olika lokala traditioner kring begravning, men så här går det ofta till.

Jordfästningen är i princip en (annorlunda) gudstjänst. I Sverige kallar man den därför också begravningsgudstjänst.

Det finns rätt så olika lokala traditioner. Ordningsföljden i programmet kan också variera. Man kan bära in kistan när jordfästningen börjar. Men det görs sällan, eftersom det är mera praktiskt att kistan står färdigt på plats.

Så här går jordfästningen ofta till:

Prästen öser sand på kistans lock och uttalar jordfästningsorden. Församlingen står då.

Solosång eller musikframförande kan man också ha. Solosångaren och kantorn behöver möjlighet att öva tillsammans på förhand.

Om man lägger blommorna inne i kapellet gör man det antingen i början, genast efter musiken, eller före slutmusiken. Det här bestäms på förhand, så prästen och kantorn vet hur det blir. Om blommorna läggs i kapellet, och det sedan blir gravläggning, hämtar var och en sina blommor och lägger dem på nytt ute vid graven. Då läses inte texterna på nytt.

Blomsterhyllningen kan också komma först ute vid graven.

Om du är intresserad av att veta mera i detalj hur en jordfästning går till så kan du läsa om begravning i kyrkohandboken.

I vilken ordning lägger man blommorna?
Vad är ett bårtäcke?

Begravningsmässa

En jordfästning kan också följa formuläret för begravningsmässa. Då ingår också nattvardsfirande. Här kan du se formuläret (pdf).

Jordfästningens språk

Jordfästningen hålls i allmänhet på den avlidnas modersmål. Finns det bland de närstående personer som talar ett annat språk, och kanske inte förstår det språk den avlidna talade, kan man hålla en tvåspråkig jordfästning, eller kanske hålla en kortare del av programmet på det andra språket. Prästen turar då om med språken. Man tar inte det hela dubbelt.

Också andra språk kan användas om prästen klarar det.

För gäster som inte förstår språket kan man kanske ordna tolkning. Endast prästens tal tolkas. Det som annars händer förstår man också utan att förstå språket. Att tolka i ett kapell så det inte stör kan stöta på praktiska problem.

Gravläggning

Om den avlidne gravläggs, bärs kistan ut under slutmusiken. Bärare kan vara närstående och vänner, också kvinnor. I allmänhet har man sex bärare, men fyra kan vara tillräckligt. Bärarna tar ytterkläderna med sig in, för att snabbt kunna ställa sig vid kistan. Vaktmästaren kan visa hur bärremmen läggs. Han går ut före kistan.

Utomhus kan man ha en vagn för kistan, särskilt om vägen till graven är lång. Bärarna lägger kistan på vagnen, och går sedan bredvid och håller vagnen rullande. Sista biten till graven bär man.

Begravningsbyrån kan vid behov hyra in bärare.

På graven lägger man ett lock. Locket är låsbart, och av eldfast material. Det är nödvändigt, eftersom anhöriga ofta placerar gravljus på locket.

Blomsterhyllning vid graven

Under blomsterhyllningen läggs blommorna på locket. Ryms inte alla blommor där läggs de vid sidan om.

Graven skottas i allmänhet inte igen. Det sköts av personalen, oftast följande vardag. Men om de anhöriga vill skotta igen graven själva kan man höra sig för om det går hos gravgårdspersonalen. Spadar placeras då färdigt vid graven.

Ofta sjunger man en psalm efter blomsterhyllningen. Men någon kan i stället t.ex. läsa en dikt eller bön. Någon av de anhöriga inbjuder till minnesstunden, om man håller en sådan. Ifall man inte har minnesstund kan adresserna läsas vid graven efter att blommorna lagts ner.

Kan kistan bli kvar i kapellet?

Kistan kan lämnas kvar i kapellet, och senare föras till graven av personalen. Vid en urnbegravning blir kistan i allmänhet kvar. Men den kan också bäras ut till en väntande begravningsbil. Vaktmästaren kan föra blommorna till den grav där urnan ska gravläggas.

Kan man flytta en kista eller urna efter gravläggningen?

Gravläggning av urna

Den som avhämtar askan (i urna) ska samtidigt meddela krematoriet hur askan kommer att gravläggas. Uppgiften registreras.

Urnan ska vara av sådant material att den förmultnar i jorden.

Urnan kan gravläggas i en urngrav med gravsten, men också i en kistgrav. Askan kan också gravläggas på en urngravplats som är gemensam för ett större antal urnor, och där den exakta platsen inte märks ut. Den avlidnas namn antecknas på en gemensam minnestavla. I en del församlingar finns också möjligheten att urnan gravläggs helt anonymt.

Vid gravläggning på en anonym gravplats får de anhöriga inte veta den exakta platsen.

På vissa hålls finns columbarier, dvs. ett slags vitrinskåp med glasdörrar, där urnan placeras i ett eget fack, och dit man också senare kan föra t.ex. blommor. Columbarierna är ofta placerade utomhus, men ibland t.ex. i kyrkans källarvåning.

En del församlingar har dessutom anonyma gemensamma gravplatser, där askan kan strös ut på en gräsmatta eller en blomsteräng.

Vill man strö ut askan i havet kan det också vara möjligt.

Askan får inte delas upp för gravläggning på olika platser.

För att gravlägga urnan bokar man en tid hos gravkontoret. Oftast är endast de närmast anhöriga med. Vaktmästaren ger anvisningar. Någon kan t.ex. läsa en bön.  Men det går också helt utan något program. Någon bär urnan, och sänker ner den i graven med hjälp av de snören som är fästa vid urnan. Graven har öppnats så mycket att urnan ryms. Den är inte djup. Ett lock läggs på graven, eller så skottas den igen.

Hur snabbt ska en urna gravläggas?

Minnesstund

Efter jordfästningen brukar man hålla en minnesstund. Man samlas för att minnas den avlida.

Tidigare hölls minnesstunderna i hemmen. Så kan man ännu göra om man har möjlighet. Men mest hålls minnesstunderna i olika lokaliteter, som t.ex. församlingssalar, restauranger och föreningslokaler. Begravningsbyrån kan boka lämplig lokal.
Man kan också helt avstå från att ordna en minnesstund.

Under minnesstunden har man kaffeservering, eller annan servering enligt lokala traditioner. Minnesstunden är en privat tillställning som de anhöriga bjuder in till. Programmet varierar därför mycket. Bestämda regler finns inte. Lokala traditioner kan man ändå gärna följa.

Man kan ha en minnesstund med eller utan program. Också om man inte har annat program brukar man ändå läsa adresserna.

I programmet kan till exempel ingå:

  • Prästens tal
  • Psalmsång
  • Läsning av minnesadresserna
  • Ordet fritt
  • Musikframföranden
  • Annat som kan berika minnet av den avlidna

Till minnesstunden kan man bjuda in på olika sätt. På vissa håll önskar man svar av de inbjudna med tanke på serveringen, särskilt om minnesstunden hålls på en restaurang eller liknande. Men oftast brukar det ändå vara fritt att delta. Vanligen går det att bedöma ungefär hur många deltagare man ska vänta.

Förr kom en del av deltagarna endast till jordfästningen. Numera kan man räkna med att de som varit på jordfästningen också deltar i minnesstunden.

Prästen deltar om man önskar, och om tiden medger. På många håll deltar också kantorn. Vill man att prästen ska tala under minnesstunden är det bra att komma överens om det på förhand. På förhand kommer man också överens med kantorn om musikprogrammet. Ska en solosångare sjunga vid minnesstunden behövs kantorn ofta för att ackompanjera. Solosångaren och kantorn borde ha möjlighet att öva tillsammans före jordfästningen.

Vid minnesstunden är de anhöriga värdar. De visar platser, och hälsar välkommen. Ett bord för de närmast anhöriga brukar man ha. Där placeras också prästen och kantorn.

Ett mindre bord kan ställas fram på synlig plats. På det ställer man ett fotografi av den avlidna, och kanske ljus och blommor. Adresserna läggs också här.

Adresserna

Någon vidtalas att läsa adresserna. Det kan vara en av de anhöriga, eller en god vän, men i allmänhet inte prästen.

Den som läser adresserna samlar dem, och tar ut dem ur kuverten. Adresserna sorteras inte efter ändamålet för inbetalningarna. Uppläsaren går igenom adresserna på förhand för att veta vad där står. Slarviga handstilar är svåra att tyda snabbt. Vid behov rådfrågar man någon som vet vem avsändaren är. En medhjälpare kan vidtalas, för att göra det hela smidigare.

Under läsningen nämner man endast första gången till minne av vem inbetalningarna gjorts till olika fonder. Därefter läser man endast namnen på avsändarna. På många adresser finns olika minnesord tryckta. Alla behöver inte läsas, och särskilt inte om samma minnesvers återkommer. Handskrivna minnesord läses ändå alltid. Ändamålen för inbetalningarna nämns inte. Adresserna läses på det språk de är avfattade på.


Tacksägelsen

Söndagen efter begravningen nämner man den avlidnas namn i gudstjänsten.

Under gudstjänsten söndagen efter jordfästningen nämner man den avlidnas namn i församlingens förbön. Det här kallas ofta tacksägelse. I en del kyrkor tänder man dessutom ett ljus för den avlidna. Det är också vanligt med t.ex. kort orgelmusik.

Under gudstjänsten på Alla helgons dag brukar man läsa namnen på dem som avlidit under året (sedan senaste Alla helgons dag), och tända ljus för var och en.

Om de anhöriga har möjlighet deltar de i de här gudstjänsterna. Det kan vara bra att kolla upp vilken dag tacksägelsen hålls, och i vilken kyrka. Fråga prästen, eller tag kontakt med pastorsexpeditionen.


Frågor och svar om begravning

Kanske du ännu funderar över något? Kolla då här.

Vad gör en begravningsbyrå?

En begravningsbyrå sköter mot ersättning arrangemangen för begravningen, när de anhöriga har sagt hur de vill ha det. Begravningsbyrån tar kontakt med pastorsexpeditionen och gravkontoret, och bokar tid för jordfästningen, liksom plats, präst och kantor.

Kan man anlita vilken begravningsbyrå som helst?

Det kan man. Men en begravningsbyrå som har verksamhet på orten har kännedom om lokala seder och bruk, och de kontakter som behövs.

Kan den som inte hört till kyrkan bli jordfäst?

Också en person som inte hör till kyrkan kan bli jordfäst, ifall de anhöriga önskar det. Men inte om den avlidna klart har uttryckt en önskan att inte bli jordfäst.
Prästen talar med de anhöriga, och avgör om en jordfästning kan hållas.

Kan ett dödfött barn bli jordfäst?

Ja, det är önskvärt. Ta kontakt med en präst, eller låt begravningsbyrån göra det.

Vad står i Begravningslagen?

Begravningslagen är en allmän lag (alltså inte kyrklig). Där har man samlat bestämmelser om begravningsplatserna och begravningsväsendet.

Vem besluter om släktgraven får användas?

Gravrättsinnehavaren besluter. Det finns regler för vem som kan bli  gravlagd i en släktgrav.

I vilken ordning lägger man blommorna på kistan?

De närmast anhöriga går först. Sedan släkt och vänner. Om det blir så kallade officiella uppvaktningar (föreningar, arbetsplatsen och arbetskamraterna osv.) hålls de ibland efter att de närmast anhöriga har lagt sina blommor, men aldrig till först.
Den som lägger ner blommor läser sin text på kortet eller bandet, lägger ner blommorna, och står sedan ett ögonblick tyst vid kistan. Några korta minnesord kan också uttalas. Sedan vänder man sig mot de närmast anhöriga, bugar kanske kort, och går till sin plats. Flera personer, t.ex. ur samma familj eller samma arbetslag, kan gå tillsammans.

Vad är ett bårtäcke?

Några församlingar har bårtäcken, dvs. dukar att täcka över kistan med. Det är ändå inte vanligt.

Hur snabbt ska en urna gravläggas?

Egentliga bestämmelser finns inte. Men man rekommenderar att askan  gravläggs så snart som möjligt och inom ett år efter kremeringen.

Kan man flytta en kista eller urna efter gravläggningen?

Att flytta en kista eller urna efter gravläggningen är inte tillåtet. Regionförvaltningsverket kan ändå ge lov till det av mycket vägande skäl.

Hur gör man med gravsten om man har en släktgrav?

Stenen flyttas åt sidan när graven grävs. Den flyttas tillbaka en tid efter begravningen. Marken sjunker så småningom vid graven. Gravstenen börjar kanske luta, och behöver göras rak igen. Arbetet utförs oftast av en stenfirma. Stenfirman förser också gravstenen med ny text om den avlidna. Ryms texten inte på stenen finns det olika möjligheter. Ett sätt är att fästa en metallbricka på stenen med det nya namnet.